USS Torsk
7 februari 2012 | Ingen har kommenterat än
Nej, det är inget skoj, det har funnits en amerikansk ubåt som hette Torsk. (Och åtminstone till häromåret kunde den beskådas i Baltimore.)
Bild: JMaz Photo/flickr under cc-licens.
Kategori: Varia
Två stämsjungande systrar
29 januari 2012 | Ingen har kommenterat än
Om du gillar pressens nya älsklingar (First Aid Kit), kolla två andra stämsjungande systrar: Rachel & Becky Unthank. Eklektisk folkmusik – inte americana, men northumbriana, med en mix av Tom Waits, Antony and The Johnsons, Robert Wyatt och Beatles.
Bild överst: The Queen’s Hall/flickr med CC-licens.
Kategori: Musik
Jag vill bo på vattnet!
28 januari 2012 | Ingen har kommenterat än
Det här borde stadsbyggnadsarkitekter titta på: Maria Pokrovskajas examensarbete på Arkitekturskolan på KTH är ett koncept för boende på vattnet, där ett antal husmoduler kan kopplas ihop, delas upp och förflyttas – allt eftersom en familj växer, krymper och förutsättningar förändras. Otroligt lockande och smart!
Det finns många vattenytor som skulle kunna användas, även inne i landet. När en plats byggs ut kan andra funktioner läggas till, som promenadstråk, badplats/skridskobana.
Ur hållbarhetssynpunkt är det smart att kunna sälja eller köpa till en del av ett hus – ”bättre begagnat”. Medan en familj växer med nya barn, kanske grannfamiljen krymper för att en tonåring flyttar hemifrån. Enkelt att byta!
Det finns flera olika standardmoduler, i olika storlekar – och även växthus och rena däck, ”gårdsplaner”. Husdelarna förbinds ungefär som tågvagnar, med bälg-baserade korridorer emellan (för att kunna ta upp vågrörelser). Förslaget på moduler innehåller mycket fönster och öppna ytor.
Och när man behöver flytta kan man bogsera hela ”radhuset” till en ny förankringsplats.
Större bilder finns på flickr: Modulära rum på vatten
Ryska leksaker demonstrerar på ”nano-meetings” – åtalas
28 januari 2012 | 1 kommentar
Ett litet leksaklamm av plast, ett par centimeter stort, håller upp ett plakat där det står ”Lammens tystnad är slut”!
En clowndocka har ett plakat med texten ”Clowner på cirkus, inte i Kreml!”. En WallE-robot håller en skylt ”Jag är för RENA val!”
Det senaste draget från oppositionen i Ryssland: nano-möten (”наномитинг”), där Kinderegg-figurer, Transformers, smurfar, legogubbar, nallebjörnar och andra leksaker demonstrerar med banderoller gjorda av papper och tandpetare. Slagorden är finurliga och satiriska, ibland på rim, som vore de ur barnböcker,
Den första nano-demonstrationen hölls i sibiriska Barnaul i början av januari, sedan myndigheterna vägrat ge tillstånd till protestmöten mot vad oppositionen hävdar är valfusk vid valen till parlamentet. Allt filmades förstås och hamnade på YouTube:
Sedan har det spridit sig till andra städer i Sibirien: på torget i Omsk, på en parkbänk i Irkutsk, i Ulan-Ude, men också enligt uppgift nu i Sankt Petersburg.
”Myndigheterna inskränker vår författningsenliga rätt att hålla fredliga möten – men leksakernas rätt har de inte hunnit ge sig på ännu”, säger en av organisatörerna till leksakdemonstrationen på bloggen sell-off. Men det visar sig vara ett misstag: nu förbereder åklagarna åtal mot organisatörerna av ”demonstrationen”. I det här filmklippet från Barnaul kan man se lätt generade poliser göra anteckningar om ”demonstranterna”.
Fina bilder på demonstrerande leksaker i Omsk finns hos nalya-om.
BIlder och text (på ryska) hos svobodanews.ru och hos ryskspråkiga BBC
Prinsessor
2 januari 2012 | Ingen har kommenterat än
För att citera Karl Marx: Historien upprepar sig, en gång som tragedi, en gång som fars.
Kategori: Ekonomi, media och samhälle, Tidens gång, Varia
Kontorsstolens historia
30 december 2011 | 1 kommentar
Saker som man motvilligt måste erkänna verkar lockande, i sin oerhörda smalhet: det illustrerade praktverket A Taxonomy of Office Chairs av Jonathan Olivares.
Vi ska se över våra rutiner: En halvårskrönika
28 december 2011 | 1 kommentar
1 juni: Efter att polisen utan grund anklagat mannnen för samtalen till SOS-centralen säger advokaten att Västerbottenspolisen ”borde se över sina rutiner”.
15 juli: Efter att en dement man hittats fastspänd säger socialnämnden i Ånge ”Vi måste se över våra rutiner”.
13 aug: Sedan hemtjänsten i Huddinge missat att leverera matlådor under två veckor säger enhetschefen att man måste se över ”hur våra rutiner fungerat”.
26 aug: Efter stölder på fabriksområdet säger företaget Ifö: ”Vi måste kanske se över våra rutiner.”
6 sep: Efter att Pridefestivalen dragit över budgeten rejält kommer man enligt talespersonen att ”ta in extern experthjälp med att se över våra rutiner”.
14 sep: Efter vissa kommunikationsmissar kring fiskdöden i Pjältån kommer ett antal instanser inom Norrköpings kommun att ”gemensamt att se över våra rutiner”
20 sep: Efter flera missade larm säger Rikspolisstyrelsen att man ska ”se över våra rutiner”.
21 sep: Efter att en dammlucka öppnats felaktigt uppmanar länsstyrelsen kraftbolaget att se över sina rutiner. På SOS-centralen kunde den larmade operatören inte öppna ärendet, och man ska därför se över sina rutiner.
23 sep: Efter att ha utrett den allvarliga olyckan på passagerarfartyget Skåne konstaterar Transportstyrelsen att hamnen måste ”se över sina rutiner”.
28 sep: Efter att studenter fått vänta mer än en vecka på svar på mejl från Lunds naturvetarkår säger ordföranden att ”självklart ska vi se över våra rutiner”
13 okt: Efter att Uppsala läns landsting visat sig ha ovanligt många skulder hos Kronofogden ska man nu se över sina rutiner.
19 okt: Efter en utredning konstateras att inga olagligheter begåtts i det kyrkoantikvariska arbetet, men länsstyrelsen på Gotland bör ändå se över sina rutiner.
20 okt: Efter att en av huvudpersonerna i tv-serien ”En andra chans” avlidit säger assistentbolaget att dokumentationen visar att rutiner följts men att man ändå kommer att ”se över våra rutiner”.
31 okt: Efter att det visat sig att sekretessbelagda uppgifter från flyktingar blir offentliga i Migrationsdomstolens domar, kräver advokater att man måste se över sina rutiner.
15 nov: Trots att cateringföretaget Kleins Kitchen ”lovat se över sina rutiner” fick en allergisk pojke återigen mat som gjorde honom allvarligt sjuk.
21 nov: Efter att Trygghetsjouren i Ängelholm glömt akutväskan vid en utryckning säger enhetschefen: ”Jag ser det som positivt att vi får hjälp med att se över våra rutiner”.
3 dec: Efter att Stockholm nekat många äldre plats på äldreboende framhåller äldreborgarrådet att man kommer att se över sina rutiner.
5 dec: Efter att detaljer om landslagsuttagning läckt ut meddelar Ishockeyförbundet att man kommer att se över sina rutiner.
12 dec: Efter kritik mot förhållandena vid kycklingfabriken i Brasilien meddelar importföretaget Annerstedts att ”Vi ska se över våra rutiner”.
14 dec: Efter att elever vid Stora Vallaskolan inte fått det stöd de haft rätt till kräver Skolinspektionen att skolan och kommunen ser över sina rutiner.
16 dec: Sedan skolhälsovården i Söderhamn vaccinerat en pojke felaktigt säger man att ”vi ska nu se över våra rutiner”.
27 dec: Marks kommun har inga platser för ensamkommande flyktingbarn. Alla Sjuhärads kommuner kommer nu gemensamt att se över sina rutiner.
Åh, vilket underbart land Sverige kommer att bli 2012, när alla dessa rutiner setts över!
Nej, jag är inte motståndare till att man har regler, riktlinjer eller policys för en verksamhet. Att man arbetar systematiskt. Tvärtom. Vad jag önskar är däremot att alla dessa rapporter från missförhållandena inte alltid slutade med att någon ansvarig lovade (eller krävde) en översyn av rutinerna.
Någon gång kunde man väl gräva lite djupare? Är det verkligen rutinernas fel? Eller beror det på (till exempel) kronisk underbemanning, omöjliga sparbeting, orealistiskt arbetstempo?
”Rutin” betyder dessutom något annat än ”regler”. För att saker ska gå på rutin måste man ha haft tillfälle att träna, träna, träna. Har medarbetarna verkligen fått det?
Hur har de där rutinerna som man tydligen haft egentligen sett ut? Har de varit kända för medarbetarna? Har de haft möjlighet att påverka dem? Vad har de tyckt om dem? Har de kanske själva märkt att rutinerna var otillräckliga eller bristfälliga? Har de framfört det? Har man lyssnat på dem?
Kan det till och med vara så att det i vissa verksamheter finns för mycket rutiner – och för lite utrymme för medarbetarnas sunda förnuft, goda omdöme, flexibilitet, initiativförmåga?
Och när kan vi få kontrollera om någon översyn verkligen skett? Vad gav den för resultat? Vad blev det för ändring?
Där finns många intressanta saker att gräva i. Under 2012.
Kategori: Ekonomi, media och samhälle
Congrats afterlife, wherever you are …
6 oktober 2011 | 3 kommentarer
… there’s a great mind arriving.
Kategori: Okategoriserade
Boken ”Jävla skitsystem!” är klar
13 augusti 2010 | 2 kommentarer
Nu finns min bok om hur usla datasystem stressar oss på jobbet att beställa. Hoppa över till www.javlaskitsystem.se; beställ den direkt med miniformuläret (snabbast leverans) eller via någon nätbokhandel.
Boken är i första hand skriven för dig som använder datorer i jobbet, och för dig som är arbetsmiljöombud.
I andra hand riktar den sig till dig som beställer eller planerar nya datasystem: du är vd, styrelsemedlem, verksamhetschef, it-chef eller politiker.
I tredje hand är boken skriven för dig som själv arbetar med att skapa nya datasystem – som utvecklare, projektledare eller kanske systemarkitekt. Jag hoppas att den ska ge dig en större förståelse för hur miljön ser ut för en ”vanlig” användare.
Kategori: Okategoriserade
Flera tusen flygande falska terrorister
22 februari 2010 | 2 kommentarer
Hur ska man minska risken för terrorattacker på flygplan?
Att nakenskanning kan visa sprängmedel betyder inte att inspektörerna ser dem, skrev jag i Nakenscanning – i blindo (11 jan 2010) . Det man bara stöter på en gång på miljonen är helt enkelt lätt att missa.
Men, den amerikanska Transportation Safety Administration hävdar att man förbättrar oddsen genom att varje dag själva smuggla bombmaterial förbi de 50.000 inspektörerna, och alltså öka antalet gånger de ser det som de ska leta efter. ”Tests are conducted every day at every airport at every checkpoint and on every shift”; totalt 2500 tester med explosivt material varje dag. (Officials Claim Screeners Report ’Misleading’, Governement Security, 1 nov 2007).
En intressant sak att tänka på: hur fungerar detta rent praktiskt?
Rimligen kan det inte vara samma TSA-anställda som dag efter dag försöker smuggla bomber förbi sina TSA-kollegor på sin egen flygplats.
En gissning blir då att det i USA finns minst ett par tusen personer som har till jobb att varje arbetsdag – på ett rullande schema – flyga runt till nya flygplatser. Efter de landat antar jag att de kvitterar ut en påse sprängdeg, knölar ner den i väskan och går tillbaka genom security, kanske ett par, tre gånger under dagen. De lämnar kvar sprängdegen och sedan flyger de vidare till nästa flygplats, och till nästa, och till nästa …
Och någon lägger upp deras flygschema. Någon bokar deras biljetter. Någon bokar deras hotellrum. Någon attesterar deras reseräkningar …
Någon har den där påsen med sprängdeg och detonatorer i ett skåp på flygplatsen så de kan utrusta de nyanlända inspektörerna. Någon skaffar nya terrorpryttlar med jämna mellanrum så inte inspektörerna spanar efter samma påsar hela tiden…
Vad man kan fråga sig är förstås: är det rimligt? Vilka andra risker i samhället skulle behöva granskas med 2500 dolda inspektioner dagligen?
(Bild: Suitcases av masochismtango / flickr under cc-licens)
« nyare — äldre »