Blind Höna

Sedan 2001

Maartin Allcock, RIP: ”Matty Groves”

17 september 2018 | Ingen har kommenterat än

Idag kom beskedet att den brittiske gitarristen Maartin Allcock gått bort i levercancer. För bara knappt en månad sedan gjorde han sin sista spelning på Cropredy-festivalen i England: en malande, tjutande, mäktig version av ”Matty Groves”. Jag hade förmånen att få vara där. Vilken fantastisk sorti, att ta adjö med ett sådant magnifikt oljud. Tacksam att få upplevt det.

Klicka på bilden nedan för att se videon på YouTube.

Maartin Allcock på Cropredy 2018

Mick Herron: This is what happened

6 augusti 2018 | Ingen har kommenterat än

omslag mick herron this is what happened

MI5 behöver komma in i ett kinesiskt täckföretag, och rekryterar obetydliga Maggie, som jobbar i postsorteringen på företaget. Skulle hon kunna tänka sig att göra en instas för sitt land?

This is what happened verkar först vara ännu en agenthistoria av Mick Herron – en avläggare till thrillerserien om ”slow horses”, de misslyckade MI5-agenterna och deras minst sagt excentriske chef Jackson Lamb.

Men Herrons senaste bok förvandlas efterhand till något mycket allvarligare än dramakomedierna om Lamb och hans kommando. Det här är en riktigt otäck psykologisk thriller med en verkligt gastkramande final: sådär så man bara kan läsa fyra-fem sidor i taget, och sedan måste ta paus och andas djupt några minuter.

Som någon recensent skrev, Herron har en osviklig känsla för timing i språket: varje ord, varje mening kommer exakt där det ska. På så sätt en njutning – av bli vettskrämd av.

De sliter dina jeans (plus ”Here comes the flood”)

30 juli 2018 | Ingen har kommenterat än

”Factories in the Philipines
are cutting holes in brand new jeans
for cutting edge consumers.
Rich kids in the West, you see,
they have no sense of irony,
and I’m losing my sense of humour.”

Från Oysterbands ”Here comes the flood”. Nedan hela låten, i ett glatt framförande från Salmon Arm Root and Blues Festival:

Socialism’s orphan child,
unimpressed, unreconciled –
some people think im crazy … but I’m not.
Here comes the flood.

Algoritm visar risk för ekonomisk brottslighet

27 juli 2018 | Ingen har kommenterat än


Borta på javlaskitsystem.se har Simon Winter och jag diskuterat om algoritmer i sig är problemet – eller om det är hur de konstruerade.

En bra illustration till det är förmodligen appen som White Collar Crime Risk Zones. Medan andra appar ”förutsagt risk för brott” utifrån statistik som förfördelar minoritetsgrupper och fattiga, riktar New Inquirys app in sig på risken för ekonomisk brottslighet.

”The business districts of Manhattan and San Francisco blaze red, with mugshots of suspects generated from LinkedIn profile photos of largely white professionals, makes its point in short order. It seems absurd – until you realize that it is exactly what happens in poor communities of color, with crushing consequences. What if police started frisking white guys in suits downtown?
(Guardian, 7 juli 2018)

Värmebölja 1976

27 juli 2018 | Ingen har kommenterat än

Det är den varmaste sommaren i UK sedan 1976 – vilket är när Joanna Cannons fina The trouble with goats and sheep utspelas. Bra läsning i sommar alltså.

Och The Guardian har ett underbart fotoreportage med bilder från värmen 1976: Knotted hankies and hammocks: the heatwave of 1976 – in pictures (25 juli 2018).

Två bobbies tar paus från patrulleringen, slappar i solstolar

Sörj lunnefåglarna

15 juli 2018 | 1 kommentar

lunnefågel

”Det går fort nu.” Antalet lunnefåglar på Shetland har minskat från 33 000 våren 2000, till endat 570 (!) i fjol. En upp-och-ner-vänd hockeyklubba, en inverterad Moores lag.

Klimatförändringar har rubbat näringskedjorna i Nordatlnten, och lunnefåglarna på Shetland hittar inte mat.

Temperatures in the North Sea and North Atlantic have risen significantly as a result.
”This warming seems to be affecting the availability of plankton at the time when sand eels produce their larvae,” said Dunn. ”There is less plankton and the larvae grow less well and survive less well.”
Eerie silence falls on Shetland cliffs that once echoed to seabirds’ cries (Guardian, 3 juni 2018)

Och det är inte bara lunnefåglarna, utan ett stort antal sjöfågelsarter i nordatlanten. Mer i The Guardian:
A world without puffins? The uncertain fate of the much-loved seabirds (20 juni 2018)
One in eight bird species threatened with extinction, global study finds (23 april 2018)
Fears puffins could die out on Farne Islands as numbers plummet (24 maj 2018)

Bild: Richard BartzWikipedia under CC-licens

Digital fasta

27 juni 2018 | Ingen har kommenterat än

Mattias (nu också i blogroll här intill!) om Vad 5 månader utan smartphone lärde mig (27 juni 2018).

En #metoo från 1820

27 juni 2018 | Ingen har kommenterat än

Vallflickan Barbe slåss ursinnigt mot ynglingen som vräkt omkull henne i gräset och dragit upp hennes särk. Men hon är inte så underdånigt medgörlig som han väntat sig, utan driver bort honom med ett par hårda slag – och träffar sedan prick med en slungad kaststen.

Den utgången är ändå en olycka, för ynglingen är Erik Svartzelius, son till patron Svartzelius, kalkbrukets ägare som styr och ställer över hela norra Gotland med sin kalkugn. Barbe tvingas till en förnedrande ursäkt och får dessutom en rejäl omgång av sin förmyndare, brodern Staffan, för att tuktas och lära sig att inte sätta sig upp mot överheten.

Men agan har motsatt verkan. Barbe blir fast besluten att stå emot, och stå på egna ben, utan någon förmyndare. Hon överger gården och familjen, som liksom andra bönder säljer all sin skog till kalkbruket; när den är slut blir de kalkarbetare, snart förgiftade och utslitna.

omslag för kalkugnen flammarBarbe lyckas, tack vare tur och ihärdighet, försörja sig på sin fårflock. Av ullen stickar hon västar och tröjor, hantverk som är hett eftertraktat i Stockholm och ger en försvarlig inkomst. Men på hemväg från Stockholm råkar segelfartyget i en fruktansvärd novemberstorm. Masten knäcks och båten driver, ostyrbar. Och ombord är Erik Svartzelius – och hans far, patronen. Som plötsligt får erfara att maktbalansen blivit en helt annan …

Romanen Kalkugnen flammar av Helmer Linderholm skulle bli en häftig Netflix-serie. Tiden är 1800-talets första decennier. Liksom i till exempel Outlander finns här en stark kvinnlig hjältinna med historie-romantiskt appeal. Och intrigen innehåller djupa samhällskonflikter, svåra moraliska dilemman, våld och motstånd, solidaritet och svek.

Helmer Linderholm skrev mest historiska romaner. De är noggrant researchade; Linderholm hade koll på detaljer som vad fattigt folk tvingades dryga ut mjölet med på våren när det var på väg att ta slut. ”I romanerna förekommer ofta grupper av människor som kämpar mot en övermakt,” säger Wikipedia. Lite orättvist bortglömd är han nog idag.

Andra bloggare om Helmer Linderholm:
den gamla bohyllan: Helmer Linderholm – historiska romaner av världsklass (Sep 2012)

Stop and smell the lilacs

5 juni 2018 | 1 kommentar

syrener
I Stockholmstrakten har syrenerna har nästan vissnat. Igen.

Jag skrev om vissnade syrener alldeles när jag börjat blogga – år 2002, för 16 år sedan. Egendomligt länge sedan.

Jag har funderat varför just syrener skapar en sån känsla av tidens gång, av döden. Jag tror att det beror på att de verkligen bara finns en kort tid på året.

Maskrosor kan växa hela sommaren. Rosor kommer i omgångar och man kan få dem i blomsteraffären året runt. Du kan inte gå in i en blomsterhandel (vad jag vet) och köpa syrener i december eller mars, hur mycket du än längtar efter dem.

Äppelträd blommar kort men blommarna transformeras till äpplen som växer och ger glädje hela sommaren och långt in på hösten. Men syrenerna kommer, blommar över och blir sen sittande tydligt bruna och förbrända på busken. Det skiljer dem från körsbärsblommorna, som snabbt faller som en snö och sen är borta. Den förbrända syrenen sitter kvar som ett synligt bevis på tidens förfall och en påminnelse om döden.

Hur många gånger till ska jag få se syrenerna blomma? Vem vet. Nu stannar jag alltid vid varenda syrenbuske och kör ner näsan i blomsterklasarna.

Nationalism

5 juni 2018 | Ingen har kommenterat än

Nationalism teaches you to take pride in accomplishments you had no part in and to hate people that you never met.”

Citat tillskrivet den amerikanske komikern Doug Stanhope. Idag firar jag antinationella dagen. I morgon … kommer en annan historia.

äldre »

Om Blind Höna

Bloggen Blind Höna startade 2001 på adressen kornet.nu/blindhona/. Nu har den flyttat hemifrån till en egen adress. Men det är samma blogg.

Min bok "Jävla skitsystem!" har en egen blogg på javlaskitsystem.se och ett engelskspråkigt syskon på stupidsystem.org.

Arbetet med bokprojektet "Den svenska bloggens historia" bloggas på blogghistorien.se.

RSS-flöde

Sök

Admin