Blind Höna

Sedan 2001

E-röstning är en draksådd av misstänksamhet – med farliga konsekvenser

7 november 2016 | 1 kommentar

Min vän Tommy postade häromdagen ett oroande scenario för den amerikanska valdagen:

”När det är dags för amerikanerna att gå till valurnorna slås elnätet ut i stadsdelar där Demokraterna brukar ha starkt stöd. Databaser över registrerade väljare blir oåtkomliga. Kollektivtrafikens biljettsystem går ner, liksom taxibolagens växlar och Ubers och Lyfts bokningssystem. Trafikljus upphör att fungera. På sociala media sprids rykten om skottlossning mot köer utanför vallokalerna i områden med många minoritetsväljare.
Det första slaget i cyberkriget står på tisdag.”

Vi får hoppas att han har fel – att det inte sker någon attack. (Trots att USA sagt att Ryssland låg bakom intrången i demokraternas mejlservrar.)

Det otäcka är dock att hyfsat mycket av Tommys framtidsbild kommer att hända – även om det inte ligger något angrepp bakom.

Skälet är att it-systemen är mycket mer instabila än vi erkänner. I varje elektroniskt val hittills så har – till att börja med – val-datorer fallerat, registrerat tusentals röster för många eller för få, eller helt enkelt strejkat, kraschat och frusit – utan att främmande makter har behövt anstränga sig. (Nyligen till exempel i valet i Nigeria i fjol, där det helt nya och modernaste elektroniska systemet för att identifiera väljare krånglade och tvingade myndigheterna att förlänga valet med en dag.)

Likaså sker det varje dag att signalsystem för kollektivtrafik brakar ihop, att webbtjänster blir oåtkomliga, att affärer inte får igång sina datakassor …

I Sverige är till exempel just denna dag (7 nov) läget att:

ska%cc%88rmavbild-2016-11-07-kl-22-41-37Kort innan dess var det SJs biljettsystem som låg nere, sjukvården i Hudiksvall och i Uppsala som krånglade, innan dess delar av Swedbanks infrastruktur. Det är, helt enkelt, det normala tillståndet. Och så gott som alltid är de akuta svaren på frågan om vad som är fel ”vi vet inte”.

Jag har skrivit om detta tidigare: Låt oss inte rösta elektroniskt!. Men i och med cyberkrigs-aspekten och det nya kalla, elektroniska kriget har det eskalerat till en ny, obehagligare nivå.

Eftersom vi (både i Sverige och i USA) normalt bagatelliserar eller inte låtsas om de systematiska problemen i våra digitala system, kan man förledas att tro att sådana händelser just vid ett val är något exceptionellt och beror på yttre påverkan. Och blotta misstanken kan vara tillräcklig för att öka spänningen. Och i värsta fall trigga till någon slags motåtgärder. Och då kan världen ligga riktigt illa till. USA har signalerat att man är beredd med motåtgärder: att slå mot Rysslands infrastruktur med en egen cyberattack.

Jag tror inte det går så illa. Men att skapa ett system som är så känsligt för tvivel och anklagelser om fusk eller påverkan är helt enkelt korkat.

Vilket gör skälen till att vi definitivt inte bör införa elektronisk röstning ännu starkare. Om vi håller tekniken utanför själva röstningsproceduren har vi i alla fall eliminerat en källa till misstankar om inblandning.

Läs mer: The Computer Voting Revolution Is Already Crappy, Buggy, and Obsolete (Bloomberg Business Week, 29 september 2016).

Show of hands: Company Town (måndagsmusik)

7 november 2016 | Ingen har kommenterat än

”Wake the Union – sound the alarm
They’re storming the gates at the old city farm
I won’t go down to the company town no more”

Det perfekta musikaliska ackompanjemanget till Adam Rakunas sf-romaner om fackorganisatören Padma Mehta är förstås Show of Hands med Company Town (även kallad Wake the Union) – här i en svängig live-version:

Eller i den bildmässigt roligare (men musikaliskt aningen tamare) officiella videon:

Kom på CDn Wake the Union (2012).

”Windswept”: rom, action och fackmedlemskap

26 oktober 2016 | Ingen har kommenterat än

omslag för windswept och like a boss
Padma Mehta kan vara den enda hjältinnan i en science fiction-roman som är … facklig organisatör.

Om det ger dig en stark längtan att hellre läsa telefonkatalogen från 1983, vänta lite! Windswept” av Adam Rakunas är en actionroman i rasande tempo, där Padma blir skjuten, slagen, jagad, utpressad och anklagad för mord. Hon blir upphissad i rymden, måste simma i kloakerna, jagas av containerkranar, dyker bland jättebläckfiskar, gömmer sig i sopbilen … när allt hon egentligen vill är att dra ner gardinerna i sin lya och njuta ett glas Old Windswept sockerrörsrom i mörkret.

Världen i Windswept – en lite struntplanet ute i kanten av den befolkade rymden – får dig förmodligen att tänka på miljön i filmen Blade Runner. Det är industriellt, det är rostigt, trasigt, nerslitet; det luktar dieselolja och sopor. Och sockerrör: planetens stora resurs och exportvara är odlingen av sockerrör, som i stora stinkande och heta raffinaderier omvandlas till plast, dieselbränsle … och en smula rom. Bränslet exporteras ut i omloppsbana med den jättelika rymdhissen.

Men det finns inga androider i den här miljön. Bara människor. Windswept är något så ovanligt som en sf-roman om människor som faktiskt jobbar. Människor som vill byta skift, har problem med sin arbetsmiljö, som sparar för att kunna dra sig tillbaka, som njuter av en kumara-kaka …

Själva facket – The Union – ser vi faktiskt inte så mycket av; det handlar nästan bara om Padma själv. Men de tre stora mega-monopolföretagen som behärskar nästan hela galaxen och som håller sina anställda under slaveriliknande kontrakt – där loggan tatueras in på kinden – får desto mer utrymme.

När romanen börjar tror Padma att hon ska kunna rekrytera trettiotre avhoppare från multijättarna. Det visar sig, förstås, bara vara början på en intrig som handlar om något helt annat. Och snart måste Padma rädda inte bara sin planet utan hela den kolonialiserade rymden från utplåning.

Rakunas är inte naiv: inte heller Unionen är snövit. Men i och för sig är det klart var han har sympatierna. Uppföljaren, boken ”Like a boss”, inleds med det här citatet på första sidan (länkarna är mina):

”What the woman who labors wants is the right to live, not simply exist — the right to life as the rich woman has the right to life, and the sun and music and art. You have nothing that the humblest worker has not a right to have also. The worker must have bread, but she must have roses, too. Help, you women of privilege, give her the ballot to fight with.”
Rose Schneiderman, at the 1912 Lawrence textile strike

De kvinnliga textilarbetarnas kamp i början av 1900-talet ledde bland annat fram till den moderna synen på arbetsmiljö, till internationella kvinnodagen – allt behandlat här på bloggen tidigare. Och en rolig sak är att nästan alla de viktiga personerna i boken är kvinnor. (Och därför klarar den Bechdel-testet med råge.)

Väl värd att läsa; lite utmanande i början när vi kastas rakt in i Padmas värld utan särskilt mycket förklaringar om hur den fungerar. Men det klarnar efterhand. Rakunas har skapat en mycket speciell läsupplevelse – och boken nominerades i år till det prestigefyllda science fiction-priset Philip K Dick Award.

Jänkarna återupptäcker staten, eller: Tekniken som metafor för det gemensamma, eller: En ny framing

22 oktober 2016 | Ingen har kommenterat än

Tech-gurun Tim O’Reilly joggar i Central Park en tidig morgon, och möter en skara parkarbetare som städar upp och plockar skräp. Det blir en sorts uppenbarelse för honom: den offentliga sektorn, staten, gör en massa nytta för medborgarna genom att hålla parken ren och fräsch. Wow!

Det kommer nu fler och fler tecken på att USA, världens kompassnål, gradvis börjar återupptäcka fördelarna av gemensamma lösningar – efter att 40 år med neoliberalistisk aktieägardiktatur och skattesänkningar inte gett det paradis som utmålades. Bernie Sanders – en socialdemokrats! framgångar – i en presidentvalskampanj, till exempel. Men, det verkar ju inte som man når ända fram: motståndet är fortfarande stort.

Tim O’Reilly joggar hem och skriver ett inlägg på medium: Central Park and the App Store (28 sep 2016).

”As I ran through the park, I couldn’t help but think of the park as a metaphor for all that government does for its citizens. Our roads, our water and sewers, our universal access to electricity, heat, and telecommunications. Our schools. Our protection from fire and flood, from crime and from foreign enemies. Our rule of law.”

Wow. Liksom. Men sedan tar han metaforen ett steg till. I parken har det slagit honom: ”government is the platform on which our economy is built” – precis som Apple och dess App Store är plattformen som gör det möjligt att bygga appar, tjäna pengar på det och samtidigt sprida nytta och glädje till folket.

Och, inser han plötsligt: Apple tar 30 procent av intäkterna från appförsäljning för att tillhandahålla, driva, utveckla och underhålla plattformen – och det tycker vi är rimligt. USA tar bara ut ungefär 25 % av BNP i skatter av sina kunder (dvs medborgare). ”And Apple provides far fewer services!”

I ett internationellt perspektiv är 25 % dessutom lågt, och O’Reilly noterar att de länder som har högre skattetryck generellt sett har starkare ekomomier – ”because these low tax countries can’t afford all the ‘platform services’ that enable a robust economy”.

Det är lätt att ironisera över amerikaner – särskilt i den ständigt självförhärligande teknikbranschen – som plötsligt upptäcker samhället. Det är dock lite orättvist mot Tim O’Reilly, som länge varit en tänkande person, ibland kallad ”Silicon Valleys intellektuelle”. Och mitt syfte här är faktiskt inte enkla ironiska poänger.

O’Reilly har också pratat om ”government as platform” tidigare. Det är titeln på hans kapitel i antologin Open Government, som kom ut 2010. Men hans tidigare användning av begreppet har varit mycket smalare – mer bokstavligt/operativt och mer specifikt teknikinriktat.

Därför finns det något väsentligt mer intressant i det bredare, allmännare sätt han nu använder metaforen. Och som skulle kunna bli en sorts genombrott för ett nytt tänkande.

I ett dussin år nu har man talat om framing som hemligheten med politiska framgångar. En frame är en uppsättning koncept och perspektiv som formar hur individer, grupper och samhällen uppfattar och kommunicerar om verkligheten.

Den som populariserat begreppet i politiska sammanhang är främst lingvisten George Lakoff; och tankarna fick genomslag efter att demokraterna förlorade presidentvalet 2004 (Kerry mot Bush).

De senaste 40 åren har konservativa och neoliberaler framgångsrikt byggt en ram som håller ihop deras budskap: att staten är slösaktig, att skatt är stöld, att investeringar är skuldsättning, arvsskatt är en ”döds-skatt”, och så vidare.

Ett motsatt exempel är förstås Sverige, där socialdemokraterna från och med Per Albin Hansson framgångsrikt formade en politisk frame med begreppet folkhemmet om samhället: rättvist och generöst.

För den som vill angripa en dominerande ”frame” är problemet att den inte kan bemötas med rationella argument. ”The reason is that negating a frame activates that frame”, som Lakoff påpekar i intervjun In Politics, Progressives Need to Frame Their Values (29 nov 2014). Tolkningsföreträdet kvarstår. Man måste uppfinna en helt annan ram, en annan uppsättning grundläggande metaforer, för att kunna få igenom sin politik.

Och jag tror att det är just vad O’Reilly nu gjort, när han liknar staten och det gemensamma samhället med ”teknisk plattform” – en bild från vår samtids mest upphaussade domän just nu.

”For the last few decades one of the major US political parties has sold US taxpayers the idea that government can do no good, and that the services we take for granted ought not to be paid for by citizens”, skriver O’Reilly. Men ser man på samhället som en teknisk plattform, är det uppenbart att ”we get a pretty good deal”, framhåller han.

”We recognize that unless Apple gets paid, it can’t provide the services we want. We accept that platforms like Uber and Lyft take a cut from their drivers, and Amazon a cut from its resellers. Why is government any different? It’s time to recognize that it’s not government vs. the market — government and our market system are the ultimate public-private partnership.

Konsultrollen

28 september 2016 | Ingen har kommenterat än

Från den briljante Muralgranskaren:
consulthen

Consulthen: ”I Säghen: Räfwen Will Äta Upp Oss.Jagh Swarar: Chineserna Ha Samma Teckhen för ‘Cris’ och ‘Möjlighet’.”

People Get Ready / No Woman, No Cry (måndagsmusik)

12 september 2016 | Ingen har kommenterat än

Okej, då gör vi oss beredda för veckan då:

Lite prat i början, men om du vill kan du hoppa fram till den underbara duetten med två kontrabasar – nåt man hör alldeles för sällan (4 min in i klippet).

(Obs att det är en annan kombo än den Bob Marley gjorde av People Get Ready och One Love.)

Aleppo? Ingen libertari-aning.

8 september 2016 | Ingen har kommenterat än


Gary Johnson, den libertarianske presidentkandidaten i det amerikanska presidentvalet. MSNBC, 8 sep 2016.

En elak sång om Donald Trump

8 september 2016 | Ingen har kommenterat än

Donald Trump he builds and builds
Yet small is his erection
Donald Trump has a fine head of hair
When the wind’s in the right direction

Nej, Trump lär inte stoppas av nidvisor. Men Richard Thompsons elaka sång om Donald är värd att lyssna på ändå, och borde bli en hit

Den skrevs redan för några år sedan, om Trumps framfart som aggressiv golfbane-byggare i Skottland, innan han blev presidentkandidat. Thompson kunde inte använda hans rätta namn, dock, så i låten går Trump under namnet ”Fergus Laing”:


(YouTube har också en studioversion, solo.)

Låten finns som bonusspår på deluxe-versionen av senaste CDn Still, som kan beställas direkt från richardthompsonmusic.com (eller från iTunes, CDon, eller Amazon). Däremot inte på Spotify.

Här är hela texten (dock är näst sista versen ändrad – den nya texten handlar om Trumps samling av ”Picasso and Braque – but nothing brassy”)

Fergus Laing is a beast of a man
He stitches up and fleeces
He wants to manicure the world
And see it off in pieces
He likes to build his towers high
He blocks the sun out from the sky
In the penthouse the champagne’s dry
And slightly gassy

Fergus Laing, he works so hard
As busy as a bee is
Fergus Laing has 17 friends
All as dull as he is
His 17 friends has 17 wives
All the perfect shape and size
They wag their tails and bat their eyes
Just like Lassie

Fergus Laing he builds and builds
Yet small is his erection
Fergus has a fine head of hair
When the wind’s in the right direction

Fergus Laing and his 17 friends
They live inside a bubble
There they withdraw and shut the door
At any sign of trouble
Should the peasants wail and vent
And ask him where the money went
He’ll simply say, it’s all been spent
On being classy

Fergus’ buildings reach the sky
Until you cannot see ‘um
He thinks the old stuff he pulls down
Belongs in a museum
His fits are famous on the scene
The shortest fuse, so cruel, so mean
But don’t call him a drama queen
Like Shirley Bassey

Fergus Laing he flaunts the law
But one day he’ll be wired
And as they drag him off to jail
We’ll all shout, ”You’re fired!”

Fler låtar med Richard Thompson på Blind Höna

Heartstring Hunters: ”More of this” (Musikalisk måndag)

20 juni 2016 | Ingen har kommenterat än

Jag snubblade över Heartstring Hunters på Boulder Farmers’ Market förra helgen. ”More of this” – lite melodisk, svängig country:

Carolyn Nicely skriver låtar och sjunger inte helt olikt en ung Joni Mitchell. Bandet är Carolyns man Dan Hunter, Alex Cesserani på bas, Rachael Sheaffer som lägger på en glittrande överstämma och Alex Heaton på trummor (i klippet ovan trummar Jeff Carruth).
Heartstring Hunters

Lingvistisk lördag: ”Anständig” som europeiskt skällsord

18 juni 2016 | Ingen har kommenterat än

En översikt över nya skällsord i Europa (Aftonbladet, 18 juni 2016) av Andrev Walden (Rymdslottets skapare).

äldre »

Om Blind Höna

Bloggen Blind Höna startade 2001 på adressen kornet.nu/blindhona/. Nu har den flyttat hemifrån till en egen adress. Men det är samma blogg.

Min bok "Jävla skitsystem!" har en egen blogg på javlaskitsystem.se och ett engelskspråkigt syskon på stupidsystem.org.

Arbetet med bokprojektet "Den svenska bloggens historia" bloggas på blogghistorien.se.

RSS-flöde

Sök

Admin