Blind Höna

Sedan 2001

Heartstring Hunters: ”More of this” (Musikalisk måndag)

20 juni 2016 | Ingen har kommenterat än

Jag snubblade över Heartstring Hunters på Boulder Farmers’ Market förra helgen. ”More of this” – lite melodisk, svängig country:

Carolyn Nicely skriver låtar och sjunger inte helt olikt en ung Joni Mitchell. Bandet är Carolyns man Dan Hunter, Alex Cesserani på bas, Rachael Sheaffer som lägger på en glittrande överstämma och Alex Heaton på trummor (i klippet ovan trummar Jeff Carruth).
Heartstring Hunters

Lingvistisk lördag: ”Anständig” som europeiskt skällsord

18 juni 2016 | Ingen har kommenterat än

En översikt över nya skällsord i Europa (Aftonbladet, 18 juni 2016) av Andrev Walden (Rymdslottets skapare).

”Köld”: Action med det nya mediesamhället i fokus

17 juni 2016 | Ingen har kommenterat än

boken Köld av J MjöbringNu blir det lite förhandsreklam. Jag har inte läst Köld ännu, men eftersom det är kusin Jakob som som skrivit den måste jag ju puffa för den – en första roman i en serie om kriminalkommisarien Katja Lyss, före detta skibum och friåkare i Umeå och nu på den hemliga specialavdelningen inom NOA, Nationella Operativa Avdelningen, i den nya Polismyndigheten. Katja kopplas in på ett ruskigt (förstås) mord i den internationella biltestarmiljön i Arjeplog. (En bra miljö är en förutsättning för en bra deckare!)

Vad som gör mig mer nyfiken på den här boken är det som baksidan pekar ut: de ”genomgripande förändringarna av medielandskapet gör att såväl polisarbete som brottslighet tar sig nya uttryck och gör tjänstemännen till mer eller mindre ofrivilliga medaktörer i det nya mediesamhället”.

Jakob bloggar på Resumé om den digitala medieutvecklingen, så han är högt kvalificerad att behandla ämnet här på ett intressant sätt …

Köld hos Bokus

Rörande om demens i deckare från Hebriderna

29 maj 2016 | Ingen har kommenterat än

Lewismannen av Peter May
Ett lik hittas i torvmossen på ön Lewis på yttre Hebriderna. Men det är inte en kropp bevarad från bronsåldern, utan ett mord begånget för femtio år sedan.
Det visar sig så att nyckeln till gåtan måste finnas hos den sjuttioårige öbon Tormod. Är han ett vittne, eller är han mördaren? Problemet är att Tormod är gravt dement. Ledtrådar till vem offret var, varför han begravts i mossen måste alltså sökas i den demente Tormods minnen – som han knappt kan kommunicera.
Och här ligger styrkan i Lewismannen – den andra boken i Peter Mays trilogi om brott på den vindpinade men fantastiskt vackra ögruppen utanför Skottlands västkust.

Vartannat kapitel tar oss in i Tormods huvud, hans inre monolog i första person. Vad som är fantstiskt välgjort och rörande är hur varje avsnitt glider från hans förvirring i nutid – han känner inte igen sin familj, förstår inte vad som händer – till hans knivskarpa minnen av barndom, uppväxt och tonår, där svaret på gåtan till slut träder fram.
Lewismannen påminner därför en liten aning om Kvinnan på tåget, i det att huvudpersonens minnen är svårtolkade eller otillgängliga. (Huvudpersonen i Kvinnan på tåget är alkoholiserad och har minnesluckor.)

Rörande är också skildringen av hur den vuxna dottern Marsaili måste ta på sig att vårda pappan. Där ligger en skräck som nog är större än mordhistorien: att bli en belastning för sina barn, att inte kunna kontrollera sina kroppsfunktioner, att bli en främling för sina nära och kära.
Men lika rörande är den gamla mannens ändå outsläckliga kärlek till sin ”lilla flicka”, som han fortfarande uppfattar sin vuxna dotter som.

Lewismannen är den bästa boken i trilogin. Men man måste nog läsa den första, Svarthuset, för att förstå förutsättningarna för tvåan. The Blackhouse (som den heter på engelska) är också både läsvärd och spännande. Den tredje delen – The Chessmen – är den svagaste delen. (titeln anspelar på det set med vikingatida schackpjäser som hittades på Lewis i början av 1800-talet.)

Peter May skriver bra, men har några lustiga författartics: huvudpersonerna lyssnar påfallande ofta till ”ljudet av bilmotorn som svalnar”, några minnesbilder och liknelser används lite för ofta. (Kanske beror det på att han skriver mycket manus till tv-serier.) Men på det hela taget är det väl gestaltat. En liten rekommendation: läs gärna på engelska – den svenska översättningen är okej men lite stel.

Blir man nyfiken på de underbara Hebriderna finns en underbar fotobok av fotografen Davis Wilson, med text av May, som följer deckartrilogon i spåren och visar upp alla platser som beskrivs. Hebrides kan beställas från bookdepository.com. Ett smakprov på bilderna finns här: In pictures: Stunning new book celebrates beauty of the Outer Hebrides.

Quilt: Hissing my plea (måndagsmusik)

16 maj 2016 | Ingen har kommenterat än

Ojojoj. Äntligen bevis för att tidsresor existerar: Den här låten, det här soundet måste helt enkelt ha skapats i slutet av sextiotalet, och sen flutit upp i en tidsbubbla till 2016. Halvsyskon till ”The beats goes on” med Cher och Sonny och nästkusin till en hel skara psykedeliska poppärlor.

Underbar sång av Anna Fox Rochinski och elak gitarr tillsammans med Shane Butler. Vem behöver fler ackord än E7-9?

Varsågod: Quilt
med Hissing my plea:

Är det en skruvdragare i din ficka eller?

3 maj 2016 | Ingen har kommenterat än

skruvdragare-revolver-helbild
Här är en designidé som känns så självklar att jag undrar varför den inte dök upp för länge, länge sen:
En skruvdragare med ett inbyggt magasin för bits – som en revolver.
skruvdragare-diptyk
skruvdragare-synligt-bbits
Man snurrar fram rätt bit och skjuter fram det med ett tumgrepp. Drar in det och snurrar fram ett annat. Inga bits som tappas på marken/golvet och försvinner.

Och man behöver inte bära med sig en särskild bitslåda att hålla reda på. Allt går ner i fickan.
JAOU6995
(Det finns tydligen ett par märken till som använder idén.)

Full kontroll över alla atomer i universum

2 maj 2016 | 4 kommentarer

Jag köpte lunch. Och fick lust att gå tillbaka med kvittot och be dem faktiskt kontrollera att kontrollkoden var korrekt:
kontrollkod
Det är onekligen fascinerande. För lasagnen för 89 kronor genereras alltså en kontrollkod på 60 tecken. Med bokstäver, siffror och till och med skiljetecken. Vad behövs den för? Vem ska kolla den och varför?

60 positioner där varje plats kan ha synbarligen sådär 40 unika värden (25 bokstäver, 10 siffror, låt oss säga 5 skiljetecken). Om jag räknar rätt är det 40 upphöjt till 60.

Det betyder att det kan finnas mer än 10 upphöjt till 96 unika kontrollkoder. Det är fler än antalet atomer i det kända universum, som brukar beräknas till 10 upphöjt till 80 ungefär. Varenda atom i hela universum kan alltså komma in på restaurangen på hörnet, beställa dagens lunch och få ett unikt identifierbart kontrollkod på sitt kvitto. (Även atomerna som ingår i kvittot alltså … hm.)

Det kan ju finnas begränsningar som jag inte känner till som gör antalet möjliga koder lägre. Men ändå: en sextio tecken lång kod som tar upp plats på kvittot, och som konkurrerar om min uppmärksamhet när jag ska kolla efter moms eller datum.

Men vem ska kolla koden och varför?

Magpie (måndagsmusik, med mera)

18 april 2016 | Ingen har kommenterat än

Om du läst thrillern Kvinnan på tåget har du redan i inledningen mött några egendomliga rader, som inte verkar hänga ihop med resten av berättelsen: ”En för bekymmer, två för segertåg, tre för en tös, fyra för en påg, fem för silver ….”.

Vad som inte alls förklaras i boken är att det är en svensk översättning av ett engelskt barnkammarrim (nursery rhyme). Idén är att räkna antalet skator man ser för att förutsäga framtiden:

One for sorrow,
Two for joy,
Three for a girl,
Four for a boy,
Five for silver,
Six for gold,
Seven for a secret,
Never to be told.

Att ramsan citeras så oförmedlat i boken beror på att den fungerade som signatur till det brittiska barn-tvprogrammet Magpie (skatan), som gick på ITV i 22 år – från 1968 till 1980! Så nästan alla vuxna britter är omedelbart förtrogna med den. Svenskar blir förstås som regel lite konfunderade.

Här är en underbar version av Magpie med systrarna Unthanks – som spelade på sthlmsfestivalen i augusti i fjol, men somförekommit redan 2012 här på bloggen):

The Unthanks – The Magpie from Anthologies on Vimeo.

The civil wars (måndagsmusik)

11 april 2016 | Ingen har kommenterat än

För exakt 155 år sedan imorgon – den 12 april 1861 – startade det amerikanska inbördeskriget.

Här är The Civil Wars.


Nästa måndag:
The Unthanks!

Panamaförsvaret

5 april 2016 | Ingen har kommenterat än

fingrar som hålls i kors bakom en kostymklädd rygg
För det första har vi inte gjort något.

För det andra är det inte olagligt.

För det tredje slutade vi med det för tre år sedan.

äldre »

Om Blind Höna

Bloggen Blind Höna startade 2001 på adressen kornet.nu/blindhona/. Nu har den flyttat hemifrån till en egen adress. Men det är samma blogg.

Min bok "Jävla skitsystem!" har en egen blogg på javlaskitsystem.se och ett engelskspråkigt syskon på stupidsystem.org.

Arbetet med bokprojektet "Den svenska bloggens historia" bloggas på blogghistorien.se.

RSS-flöde

Sök

Admin