Blind Höna

Sedan 2001

Janusord – autoantonymer

10 januari 2023 | 1 kommentar

Roman coin with two-faced Janus
Januari är månaden som är uppkallad efter Janus, guden med två ansikten i den romerska mytologin.

”Janusord” är en rolig beteckning för det som mer precist kallas autoantonymer (eller ibland kontronymer): ord som har två helt eller nästan motsatta betydelser.

Ett exempel är driva, som både kan beteckna att röra sig planlöst och utan kraft eller styrning – eller att målmedvetet arbeta och styra något. Och att dela något kan både vara att klyva det itu – delade meningar – eller ha något tillsammans – en delad ekonomi, jag delar uppfattningen att …

Janusord finns på flera språk. Svenska överse, norska overse och engelska overlook kan alla betyda både granska och förbise, strunta i. På engelska kan fast användas om något som rör sig snabbt – och om något som sitter fast.

När janusord finns i myndighetsspråk kan det bli krångligt. Om ersättning utgår, betyder det pengar ska betalas ut eller att det inte blir någon ersättning. Och sanktion som både kan användas för något man godkänner eller stöttar: vi sanktionerar vapenleveranser till Ukraina – men vi inför sanktioner mot Ryssland för dess anfallskrig.

Bild: Andrew McCabe on Twitter

Three kings in a bed

6 januari 2023 | Ingen har kommenterat än

church relief of angel waking three kings sharing a bed
Another favourite pic for Twelfthmas. Look at that crotcheted blanket and pillow… and of course, it you have a crown, you sleep with it on. (Click to enlarge picture.)

From Cathedral of Saint Lazarus in Autun, France. Courtesy of @dragonhistory.

Twelfth night: Three wise women

5 januari 2023 | Ingen har kommenterat än

Three wise women

This has always been one of my favourites.

(Note: Different traditions mark the date of Twelfth Night as either January 5th or 6th, depending on whether the counting begins on Christmas Day or 26 December. See Twelfth night on Wikipedia)

Hamnet

3 januari 2023 | Ingen har kommenterat än

omslag till Hamnet av Maggie O'Farrell

O, Hamnet! Läst för två år sedan, men anmälan blev liggande som ett opublicerat utkast under bloggpausen.

Hamnet – den unge Shakespeare, som bara med en bokstav skiljer sig från dramats Hamlet – är ändå inte huvudperson i boken. Förvisso det centrum som den kretsar kring. Men O’Farrells ärende är en äreräddning av Anne (eller Agnes, som hon också verkar ha haft som namn) Hathaway, Shakespeares hustru.

Hon som man brukat påstå var dum och lantlig: som var åtta år äldre; som man hävdat att Shakespeare tvingades gifta sig med mot sin vilja … och som han hånfullt gav ”sin näst bästa säng” i sitt testamente.

Men några säkra belägg för att William skulle ha föraktat sin Anne/Agnes finns inte. Och allt luktar nog en hel del av fördomar och manlig geni-dyrkan. Hamnet är förstås fiktion – mästerlig och prisbelönt! Men den som läst den tänker sig nog för innan hen slentrianmässigt faller i samma fälla.

För O’Farrells Agnes/Anne har en helt annan, egen integritet och egen intelligens, helt skild från mannens. En intrikat detalj är att Shakespeare aldrig nämns vid namn i boken: han är ”latinläraren”, ”maken” eller helt enkelt ”mannen”. Där mannen lever sin värld genom böckerna och texterna, har Anne direktkontakt med världen och sinnena.

Vi kommer aldrig att få veta vad som är sant om Agnes/Anne och Will – men hur som helst är det en enastående stark roman.

Sing-sing

2 januari 2023 | 1 kommentar

Katten Sing-sing sover

July 15th, he came home with a terrible wound under his right front leg. The muscle was cut to the bone, and the open wound was crawling with maggots.

Thanks to the wonderful vets at Distriktsveterinärerna i Roma, he was saved.

We washed the wound twice a day, and rubbed it with honey. And in December, after five months, we could finally see that the wound was completely healed.

The best illustration to the subject ”respair”.

Happy 6th birthday, Sing-sing. <3

1 January 2023: Respair

1 januari 2023 | 2 kommentarer

segel mot horisonten
Respair: fresh hope, or a recovery from despair (Oxford English Dictionary).

OED has just a single record of respair – from 1525(!). Can’t think of a more appropriate word for what I wish for in 2023; a more appropriate word to resuscitate.

I found this in Susie Dent’s fine book Word perfect.

Swearing is good for you: En jävla bra bok

8 januari 2022 | Ingen har kommenterat än

omslag Swearing is good for
Den här boken uppskattade jag mycket. Särskilt kapitlet om kvinnors svärande – hur skiljer det sig i produktion, och hur bedöms det av lyssnare/mottagare? Som författare till två böcker med ”Jävla” i titeln kan jag konstatera att de förmodligen hade tagits emot lite annorlunda om jag varit kvinna.
Kapitlet om chimpansers svärande var också intressant.

Emma Byrne är inte lingvist, men PhD i robotik, forskare inom AI och vetenskapsjournalist, och boken verkar stå på gedigen forskningsgrund – bibliografin har över hundra referenser till vetenskapliga arbeten. För övrigt tre från svenska forskare: Arne Öhman, Magnus Ljung och Markus Karjalainen.
Många roliga iakttagelser och kommentarer!

Sandy Denny, in memoriam

6 januari 2022 | Ingen har kommenterat än



Det sista avsnittet av norska Beforeigners (avsnitt 6, säsong 2) inleds med Sandy Dennys inspelning av Who knows where the time goes? med Fairport Convention.

Sandy Denny skulle varit 75 i dag, 6 januari. Lyssna på klippet från LPn Unhalfbricking (1969):

”Blogging made the impossible feel possible”

5 januari 2022 | Ingen har kommenterat än

Emma Beddington i Guardian om hur hon upptäckte bloggandet:

”It felt like a special moment and, looking back, I am even more conscious of how particular and short-lived, it was. Nothing was off limits (…) There were no ’brand partnerships’, but blogging seemed to offer something even better: community and real connection. … Blogging made the impossible feel possible.”
A moment that changed me: my boss discovered my secret blog(Guardian, 18 aug 2021)

Alla som var med från början känner nog igen sig. Hm, är 2022 året då jag verkligen börjar blogga igen?

”Rose Nicholson” av Andrew Greig

4 januari 2022 | Ingen har kommenterat än

omslag för rose nicholson av andrew greig

Okej. Jag kapitulerade fullständigt: Den här boken är ett mästerverk, och tog sig raskt in på min ”topp fem någonsin”-lista över böcker.

Skottland i slutet av 1500-talet: ett land kluvet av strider mellan den gamla tron (katolicismen) och den fanatiska, puritanska reformationen. Splittrat mellan anhängare till den fördrivna drottningen, Mary Queen of Scots, och de nya riksföreståndarna, förmyndarregenterna till hennes unge son, James VI. ”A time of political chaos and deep-seated uncertainty that make Brexit and Covid seem ripples on a duckpond”, som Greig kommenterat.

Detta är den påstådda självbiografin av William Fowler, en verklig historisk person – poet, spion, student, möbelhandlare, så småningom handsekreterare till den engelska drottningen.

Rose Nicholson är syster till Williams studiekamrat Tom; en fiskarkvinna från en fattig familj – men betydligt mer intelligent än sin bror och hans medstudenter. Det är inte riskfritt för en kvinna på 1500-talet. Hon är också Williams stora, livslånga längtan och ouppnåeliga kärlek, som han kysst en enda gång – ”that kiss lasted but a minute and has lasted me a lifetime”.

För detta är en roman om att växa upp, tvingas välja liv. Vad som är anmärkningsvärt är hur moderna – eller snarare tidlösa – gestalterna är. Det finns inget exotiskt historicerande i beskrivningen av deras känslor, tvekan, längtan, passioner. De är som vi. Vi är som de. ”Fui quod es”, som det heter på latin: Jag var som ni är.

Ändå lyckas Greig samtidigt måla en fullt trovärdig, sammanhängande bild av Skottland för 500 år sedan. Det är ett litet mirakel.

Och trots att boken är full av konflikter, stämplingar, förräderi, mord, är det alltid människorna som är i fokus. Och som Greig skriver i en särskilt vacker passage:

For the most part, History goes by us like a breeze, lightly brushing at our sleeve as if Come along! Come along! We notice in the distance it is bending the corn, and observe on the high road it has shaped trees to the east. News comes to us days later of armies meeting, a royal birth, an execution, the plague in another city. We meet in the street, talk about it, then pass on to our more pressing interests of the day – our sick child, a ship arriving with new merchandise, the by-law from the Council setting the hours for the water pump, the cutting of silver content in our coins, that attractive smile across the street …

For we of little consequence, our small affairs are big enough. The distant commotion in a stand of trees, or a man who once ran our lives glimpsed stepping up onto the scaffold, these are usually as close as we get to the blast.
But once, twice, maybe four times in this little life, there comes an overheard phrase, an ambivalent look, a casual request, and these are the first puffs before the storm of History hits us. And so it was that day, as I was minding my business in my workshop warehouse, kneeling over a jar of French lacquer, brush in hand.
’Still putting a gloss on the things of this world?’
I looked up to see John Drummond.

Rose Nicholson är en prequel till Greigs tidigare bok Fair Helen, som utspelas ett par årtionden senare. Men Rose Nicholson är mästerverket.

Greig berättar själv om arbetet med boken här: In search of Rose Nicolson and her world.

Köp Rose Nicholson på Bokus

äldre »

Om Blind Höna

Bloggen Blind Höna startade 2001 på adressen kornet.nu/blindhona/. Nu har den flyttat hemifrån till en egen adress. Men det är samma blogg.

Min bok "Jävla skitsystem!" har en egen blogg på javlaskitsystem.se.

RSS-flöde

Sök

Admin