Blind Höna

Sedan 2001

Everyone’s work is equally important

28 mars 2020 | Ingen har kommenterat än

t-shirt med texten everyone's work is equally important
Vi i medelklassen, som har lyxen av att enkelt kunna flytta jobbet till vår datorskärm i hemmet, tryggt självisolerade och distanserade.

Krisen har gjort det plågsamt tydligt för alla hur privilegierade vi är, jämfört med de som måste sköta sitt jobb som vanligt – och hela tiden måste utsätta sig själva (och därigenom också sina nära och kära) för en helt annan smittorisk.

Allt för att vi ska klara oss.

Chuafförer som måste leverera varor till butikerna, eller hem till utanför vår egen dörr. Läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Vaktmästare och städare. Förskollärare och lärare. Renhållningsarbetare. Busschaufförer och tunneltågsförare. Hemtjänstare. Räddningstjänst.

Alla de där, vars jobb vi oftast bara tar för givet. Många av dem i gigekonomin, utan trygghet som akassa eller extra sjukförsäkringar. Med en lön på en tredjedel, fjärdedel, femtedel av vad vi drar in i månaden

Inget av jobben är lika flashigt som en javaprogrammerare, en managementkonsult, en influencer eller en eventfixare. Eller en vd. Men utan servicen från alla yrkesgrupperna ovan skulle de – vi – inte klara oss.

Everyone’s work is equally important.

Vad jag grubblar över nu är: hur ska vi få den insikten att stanna kvar i medel- och överklassens skallar – när det så småningom blir fritt att festa på afterski i Åre igen? När det blir avtalsrörelse för undersköterskor? När städarnas arbetsmiljö behöver förbättras?

(T-shirtens citat är från konstnären Jenny Holzer.)

Smart eller dum

1 februari 2020 | Ingen har kommenterat än

Jag har aldrig varit så imponerad av det mesta ”Dunning-Kruger-effekten”. Det förefaller mig vara oerhört trivialt: är man korkad förstår man inte att man är korkad.

Mycket väsentligare är hur smarta personer också är dumma. Det, i sin tur, har två komponenter.

För det första, ju smartare man är, desto mer övertygad blir man om att man inte kan ha fel. Vad som kallades ”professorsfnatt” i Uppsala en gång i tiden.

För det andra, smarta personer kan processa en modell av värden snabbare. Men om modellen är fel, blir kraschen bara värre. Ian Welsh har ett bra resonemang:

Being really smart, but being a bad thinker, just gets you to the wrong place faster. Worse, it makes you more certain you are correct.

Think Larry Summers. IQ around 170, people who know him say he’s brilliant, and he’s been wrong about almost everything that mattered. (..)

To revisit a prior analogy, processing power, or IQ, is the power of a motorcycle’s engine. Actual ability to think well is the skill of the rider. If you’re going down a freeway with no other vehicles, the only thing which matters is the power of the engine.

But if you’re going off-road, through twisty paths, with other vehicles all around, the skill of the rider becomes paramount. Without a skilled driver, all a good engine is going to do is make you crash sooner and worse (possibly taking other people with you.)

[Dick] Cheney was a smart person applying a number of world models. His model of how the bureaucracy and the US government worked worked with each other and how to in-fight and how to control a bureaucracy (government, or the contractors surrounding government) was brilliant and correct. His model of how the world outside that government-industrial complex worked was, well, almost completely wrong.

So he pushed to invade Iraq as part of a project to invade and remake the Middle East and it blew up in his face, because his larger context economic, political, and military models were all wrong.

This doesn’t mean he wasn’t brilliant. It doesn’t mean he didn’t have a lot of processing power. But in practice, in the world beyond his world, he was an absolute moron and everything he touched (that didn’t involve power in the Government-Industrial complex) blew up.
How Smart Stupid People Fuck Up The World (26 nov 2019)

Design för demens

30 januari 2020 | Ingen har kommenterat än

”I thought I knew a lot about elderly care. The more and more time I was spending with my clients, that’s when I realized, ’Oh my god, I have no clue.’

Jag älskar när folk får sådana insikter. Och ännu mer när det leder till sådana här fantastiska resultat:

en före detta sjukhuskorridor som nu ser ut som en småstadsgata

One man turned nursing home design on its head when he created this stunning facility. (Upworthy, 9 aug 2016)

Fungerande organisationer vs ledarmord

5 januari 2020 | Ingen har kommenterat än

Cynikern och radikalen Ian Welsh har en del intressanta tankar om ”ledarskap” – med anledning av USAs fjärravrättningar:

”The assassination strategy the US pursues is interesting, not in what it says about the US’s foes, but what it says about the US’s leaders. Al-Qaeda’s ”#2” man has been “killed” so often that it’s a running joke, and Taliban leadership is regularly killed by assassination. Bush did this, Obama really, really did this. Probably a lot of these stories are BS, but it’s probably safe to assume that a lot of leadership has been killed.

The Taliban is still kicking the coalition’s ass.

Leadership isn’t as big a deal as people make it out to be, IF you have a vibrant organization in which people believe. New people step up, and they’re competent enough. Genius leadership is very rare, and a good organization doesn’t need it, though it’s welcome when it exists. As long as the organization knows what it’s supposed to do (kick Americans out of Afghanistan), and everyone’s motivated to do that, leadership doesn’t need to be especially great, but it will be generally competent, because the people in the organization will make it so.

So American leaders, in specific, and Westerners, in general, think that organizations will fall apart if the very small number of people who can actually lead, stop leading. But that’s because they think that leading the Taliban, say, is like leading an American company or the American government. (…)

Functioning organizations aren’t like that. They suck leadership upwards. Virtually everyone is being groomed for leadership and is ready for leadership. They believe in the cause, they know what to do, they’re involved. (..)

So Obama kills and kills and kills and somehow the Taliban is still kicking his ass. Al-Qaeda, in whatever country you care to name, has its #2 killed every few weeks, and somehow there’s always another one. Because these people believe. There’s always another believer, if it’s a functioning organization, so on it goes.

Å andra sidan, om amerikanska/västerländska organisationer:

American leaders are obsessed with leadership because they lead organizations in whose goals no one believes. Or rather, they lead organizations for whom everyone knows the leadership doesn’t believe in its ostensible goals. Schools are led by people who hate teachers and want to privatize schools to make profit. The US is led by men who don’t believe in the Constitution or the Bill of Rights. Police are led by men who think their jobs are to protect the few and beat down the many, not to protect and serve. Corporations make fancy mission statements and talk about valuing employees and customers, but they just want to make a buck and will fuck anyone, employee or customer, below the c-suite.”

Texten Why US Leadership Stinks and Drone Assassination Doesn’t Matter (Leadership in Organizations People Believe In) publicerades första gången 11 sep 2012, och igen 13 aug 2018, och igen 4 jan 2020 – ”because of Qasem’s assassination”.

Mer: Assassination Works Only Under Two Circumstances (Ian Welsh, 1 nov 2017).

Goda nyheter för elefanter och barnbarn

31 december 2019 | Ingen har kommenterat än

julkort från big life foundation

En av de organisationer jag skänker pengar till är Big Life Foundation, som arbetar mot tjuvjakt på elefanter och annat vilt i östra Afrika. Jag gör det för att jag inte kan stå ut med tanken att behöva berätta för mina barnbarn att elefanter, jordens största landdjur, tyvärr inte finns längre.

I sin julhälsning meddelar Big Life (som startades av fotografen Nick Brandt) att inga elefanter dödats av tjuvjägare under året i de områden som Big Life vakar över. Det är i alla fall ett litet framsteg.

Big Life arbetar på flera plan: övervaka ekosystemet, och att utveckla de lokala samhällena mot mer hållbara sysselsättningar än tjuvjakt.

The Body Library

27 december 2019 | Ingen har kommenterat än

omslag för jeff noons the body library

Jeff Noon återkommer med ännu en noir-deckarpastich från en alternativ femtiotalsvärld.

I ”A Man of Shadows (Blind Höna, 7 feb 2018) löste privatdeckaren Nyquist de oförklarliga morden i staden Dayzone – och lämnade den sen bakom sig. Det visar sig att han slagit sig ner i Storyville, där nästa mysterium lurar. Vad sker för mystiskt i bostadsområdet Melville? Varför hittas en man död, med ord och bokstäver över hela kroppen? Vad är ”The Body Library” egentligen? Vem är kvinnan Zelda?

Storyville är staden som ”lever på historier” och som har en ”narrativ polis”. Noon har haft kul med gatunamnen: Nyquist har sitt kontor på 451 Bradbury Avenue, de prostituerade hänger i gathörnet mellan Nin och Lawrence, en stadsdel är Lower Shakespeare och en förort är Brontë Town …

Men där första bokens Dayzone, staden med en ständig dagsida och en ständig nattsida, ändå erbjöd en sorts möjlig suspension of disbelief – jo, det skulle i princip gå att hänga det där elektriska nätet med lampor över halva staden – så blir Noon bara totalt metafysisk i den nya boken. Han låter sina figurer uppslukas av eller spys ut från sitt magiska mystiska manuskript, så varken vi eller de vet om de befinner sig i en ”verklighet” eller i en bok i boken. Här flyger bokstavsinsekter kring, och Oden eller Oberon hänger upp och ner i världsträdet (”world tree” – ”word tree”), som växer upp genom det övergivna huset på Melville 5: huset som är en förhäxad labyrint där man inte kan hitta utgången om man vågat sig in, där en märklig smitta får bokstäver att krypa omkring under huden på de drabbade, som i sin tur tänder på genom att röka boksidor och tillber en damm med bläck …

Det är kort sagt en jädra röra i boken; Noon lyckas inte som i den förra foga ihop det till en helhet.

Grundidén är ju inte särskilt originell: det har gjorts förr, och det är svårt – en till som misslyckats är Zachary Thomas Dodson med ”Bats of the Republic”. En som däremot skapade något helt brilajnt – mycket för att han hade humor! – var Italo Calvino i ”Om en vinternatt en resande”. (Och det är talande att en av de första adresserna vi möter i Storyville är Calvino Road …).

Det antyds inte att det kommer någon tredje bok om Nyquist. Det är nog lika bra.

Julevangelium: Läs Per Axboms text om medmänsklighet och teknik

24 december 2019 | Ingen har kommenterat än

I stället för det tvåtusen år gamla Lukasevangeliet: läs Per Axboms starka text om digital medmänsklighet och digital exkludering i vår tid.

Digital omtanke: en mänsklig handling (26 nov,2019)

Digital Compassion: A Human Act (3 dec 2019)

Mer McEwan: Nutshell

23 december 2019 | Ingen har kommenterat än

omslag för nutshell av ian mcewan
Ännu en pastisch från Ian McEwan (mer på Blind Höna). I Nutshell är berättaren … ett genialt, ofött barn, i sin mammas mage! Fostret har lärt sig tänka och förstå genom att mamma Trudy, som haft svårt att sova på grund av graviditeten, har lyssnat på podcasts och radions prat-kanaler.

Trudy är på väg att lämna sin man, barnets far. Hon har en hemlig affär med hans bror, svågern Claude. Tillsammans planerar de att mörda barnafadern. Här nånstans börjar man ju fatta sammanhanget. Trudy är Gertrude, Claude är Claudius … och de ofödda barnet är Hamlet.

Och Hamlet hör sin mor och Claude diskutera mordplanerna, och förstår vad som är på gång. Men hur ska han kunna hindra mordet på fadern? När hans enda sätt är att sparka mamma lite hårdare?

Nutshell är en smart, underhållande och välregisserad historia. Med jämna mellanrum bryter den ofödde Hamlet ut i vältaliga soliloquies – inre monologer. Ibland påverkade av de glas vin hans mor gärna häller i sig. Som Shakespeare-bearbetning ligger den lite under Margaret Atwoods geniala Hag-Seed, omdiktningen av Stormen. Men utan tvekan läsvärd.

Ian McEwan: The Cockroach

19 december 2019 | Ingen har kommenterat än

omslag för cockroach av ian mcewan

”That morning, Jim Sams, clever but by no means profound, woke from uneasy dreams to find himself transformed into a gigantic creature.”

The Cockroach är Ian McEwans skruvade satiriska pastisch på Franz Kafkas berömd novell Förvandlingen; omlokaliserad till dagens Storbritannien.

Det förenade kungadömet står inför en monumental politisk förändring, som klyvt landet i två läger. Premiärministern, en svag och obeslutsam kompromisskandidat, fylls plötsligt av handlingskraft för att driva igenom sin vilja – och han skyr inga som helst medel.

Men vad är det som hänt honom egentligen? Vilka är det som styr i regeringen? McEwans satir är bitsk, smart och aktuell. En snabbläst novella på knappa 100 sidor.

Om Keynes och Versaillesavtalet

8 december 2019 | Ingen har kommenterat än

new york times artikel om keynes

Utmärkt artikel i New York Times: The Man Who Predicted Nazi Germany (Jonathan Kirshner, 7 dec. 7, 2019)

Apropå inlägget Versailleskonferensen 100 år: Al Stewarts ”A league of notions”

äldre »

Om Blind Höna

Bloggen Blind Höna startade 2001 på adressen kornet.nu/blindhona/. Nu har den flyttat hemifrån till en egen adress. Men det är samma blogg.

Min bok "Jävla skitsystem!" har en egen blogg på javlaskitsystem.se och ett engelskspråkigt syskon på stupidsystem.org.

Arbetet med bokprojektet "Den svenska bloggens historia" bloggas på blogghistorien.se.

RSS-flöde

Sök

Admin