Alla kvinnor var bjudna
11 april 2015 | 1 kommentar
Intill Brooklyn Central Library ligger Brooklyn Museum. Där finns en slående pendang till bibliotekets nakna muser.
Klicka på bilden för att se den i större format på Flickr.
Judy Chicagos The Dinner Party är en ikon inom feministisk konst. Det är en uppdukad bankett som hyllar 1038 kvinnor genom historien – vetenskapsmän, musiker, konstnärer, drottningar, författare, visionärer, filosofer (några mytiska gudinnor är också inbjudna). 39 av dem har fått plats vid ett triangulärt bord; de övriga 999 har fått sina namn på kakelplattor på golvet.
Det är verkligen ett monumentalt verk, lika monumentalt som bibliotekets entre. Borden är sammanlagt 45 meter långa. Varje plats har en unikt dekorerad festtallrik, underlägg, bordduk med mera för att beskriva den person som det dukats för.
Verket innehåller alltså broderi, keramik, kakel, målning… Ett jättearbete som Chicago inte kunde göra själv; ett team av 129 frivilliga bidrog efterhand till jobbet.
Vi har idag en debatt om att kvinnor är osynliga i historieskrivningen och -undervisningen. The Dinner Party hade exakt det konstaterandet som drivkraft. Chicago påbörjade verket 1974, och det stod klart 1979. Det är 36 år sedan.
Varför tar det sån tid? Huvudsakligen för att feminism var ett radikalt projekt, och det tog borgerligheten trettio år att inse att det fanns en poäng i att inte diskriminera kvinnor.
Alla kvinnor var nakna.
10 april 2015 | 1 kommentar
Entrén till Brooklyn Central Library är verkligen otroligt snygg.
I sitt material, i sina proportioner, i sitt koncept, som ska påminna om en uppslagen bok är den en art deco-klassiker.
Porten är oerhört mäktig och strålar med sina guldfigurer på pelarna.
Men tittar man efter på guldfigurerna ser man något typiskt. Alla män är påklädda – och de gör något arbete: konstnärens, ingenjörens, industriarbetarens …
Alla kvinnor, däremot, är spritt språngande nakna – och de gör ingenting annat än att hoppa om kring lite (de två kvinnofigurerna högre upp på pelaren):
Ett enda undantag är gudinnan Pallas Athena, som är klädd i grekisk krigarmundering. Den enda kvinna som gör något läser en bok – men även hon är naken.
En industriarbetare har bar överkropp, men är i övrigt rejält klädd, och har sina verktyg i hand. Men kvinnan är naken – och badar.
Brooklyn Central Library ritades 1935 av arkitekterna Alfred Morton Githens and Francis Keally, börjad byggas 1938 och stod klar 1941. Egentligen fanns det en tidigare ritning, en byggnad i klassisistisk sekelskiftesstil, men den skrinlades eftersom den skulle blivit för dyr. Art deco-stilen var betydligt billigare att uppföra; det ekonomiska skälet gjorde att även estetiken triumferade.
Jag är ingen större vän av historierevision, och jag tycker monument ska få stå kvar. Men det är en intressant tidsresa till en annan tid, när man ser hur enahanda och fattig människosynen var då – om än guldpläterad.
Update: Men bara några hundra meter från biblioteket finns en modernare gestaltning.
Underbarn
9 april 2015 | Ingen har kommenterat än
För självklart kan du redan vid 6 månader se att ditt barn är ett ”underbarn”. I Brooklyn, NY:
När man upptäcker att facket behövs.
8 april 2015 | 1 kommentar
Jag har intervjuat många människor i en rad olika studier. Oftast handlar det om arbetslivet.
Jag har intervjuat 20-åringar som prompt förklarat att de inte behöver något fack, att de klarar sig själva.
Men jag har också intervjuat människor som varit engagerade sig i någon facklig organisation. När jag frågar varför de engagerat sig, berättar de flesta variationer på samma historia:
– Jag gillade inte facket när jag var yngre; jag flyttade till och med från Sverige för att jobba i London bland annat på grund av det. Men vad jag upplevde där under ett par år … det fick mig att begripa det jag inte förstått – och jag flyttade tillbaka till Sverige och gick med. (jobbade på restaurang, nu restaurangchef, Stockholm)
– Jag hade aldrig varit med i facket. Aldrig tyckt jag behövde det. Men sedan dog min fru plötsligt, och jag blev ensam med våra barn. Då insåg jag hur sårbar jag var, och att det inte fanns någon som tog sig an min sak. Så jag gick med. (ingenjör, it-företag, Göteborg)
– Jag struntade i facket tills vi fick en konflikt på jobbet med nya ägare. När jag såg det stöd och den service som de som var medlemmar fick från sin organisation, förstod jag att det fanns en poäng. (jobbar på mindre industriföretag, Skellefteå)
– Jag hade ingen tanke på facket … tills jag fick en hjärnblödning på jobbet. När läkarna förklarade att det hade ett samband med hur jag hade det på jobbet, bestämde jag mig för att bli skyddsombud, om jag kunde bli frisk igen. Det var tre år sedan, nu är jag här. (jobbar på grossist i byggbranschen, Stockholm)
Slate: skapa visuella webbsidor enkelt
7 april 2015 | Ingen har kommenterat än
Slate från Adobe verkar vara ett skitkul publiceringsverktyg. Måste prova när jag är i NYC i veckan som kommer.
Maria Sjögren har gjort en Slate från Koviks fiskeläge på Gotland och skriver mer om verktyget.
Lukasz Lindell har gjort en Slate om Tesla.
Imponerande.
Seeger om Mitchell
6 april 2015 | Ingen har kommenterat än
Det är förmodligen Joni Mitchells mest kända låt: Both sides now från skivan Clouds.
Mindre känt är att Pete Seeger skrev en extra vers till Both sides now. När skivan kom ut fyllde Pete Seeger 50, och han bad Joni om tillåtelse att lägga till en egen vers:
Daughter, daughter, don’t you know.
Youre not the first to feel just so.
But let me say before I go, its worth it anyway.Some day we may all be surprised,
well awake and open up our eyes.
And then we all will realize
the whole world feels this way.Weve all been living upside down,
and turned around with love unfound
until we turn and face the sun.
Yes, all of us everyone.
Youtube har ett ljudklipp där Pete Seeger och Joni MItchell sjunger duett. Det finns också ett ljudklipp med bara Pete Seeger.
Bloggen Over the fence har lite reflektioner.
Clouds (for Joni)
5 april 2015 | Ingen har kommenterat än
Joni Mitchell sjunger kanske på sista versen. När hon är borta kan vi alla se på molnen och minnas, och vara tacksamma.
Kom ihåg Joe Hill
4 april 2015 | Ingen har kommenterat än
Vi lever i en tid där de ekonomiska orättvisorna och ojämlikheten i västvärlden är tillbaka på samma nivå som början av 1900-talet. Arbetarnas rättigheter har pressats tillbaka kraftigt, och ser ut att vara än mer hotade i framtiden.
Men kanske har vi nått en vändpunkt. Till och med konservativa tänkare i USA säger nu att facket behövs, och att arbetarna har för lite makt i förhållande till arbetsgivarna.
I början av 1900-talet verkade Joe Hill som fackföreningsagitatör, poet och framför allt sångare i USA. Hans sånger inspirerade bland andra Woody Guthrie och Bob Dylan.
Hill var invandrare från Sverige, där han föddes som Joel Hägglund i Gävle. 1915 avrättades han i Salt Lake City, anklagad för två mord. Rättegången mot honom var med all säkerhet riggad och Hill var oskyldig. Hans sista ord var ”Sörj inte – organisera er.”
Nu planeras en manifestation för att högtidlighålla Joe Hills minne, i september i USA. Jag har backat projektet på Kickstarter:
Korsfästning
3 april 2015 | Ingen har kommenterat än
På långfredagen korsfästes Jesus, och med honom två ”rövare” – en på hans vänstra sida, en på den högra.
Järnsmidesgrind vid Burs kyrka, Gotland.
Kategori: blogg100, Döden, Tidens gång
Hönan gillar detta
2 april 2015 | Ingen har kommenterat än
Se hur 752 hönor reagerar när de flyttas från sina burar och för första gången får leva ett naturligt liv.
Video från Animals Australia (från 25 aug2014).
Glad påsk!
« nyare — äldre »