The Body Library
27 december 2019 | Ingen har kommenterat än
Jeff Noon återkommer med ännu en noir-deckarpastich från en alternativ femtiotalsvärld.
I ”A Man of Shadows” (Blind Höna, 7 feb 2018) löste privatdeckaren Nyquist de oförklarliga morden i staden Dayzone – och lämnade den sen bakom sig. Det visar sig att han slagit sig ner i Storyville, där nästa mysterium lurar. Vad sker för mystiskt i bostadsområdet Melville? Varför hittas en man död, med ord och bokstäver över hela kroppen? Vad är ”The Body Library” egentligen? Vem är kvinnan Zelda?
Storyville är staden som ”lever på historier” och som har en ”narrativ polis”. Noon har haft kul med gatunamnen: Nyquist har sitt kontor på 451 Bradbury Avenue, de prostituerade hänger i gathörnet mellan Nin och Lawrence, en stadsdel är Lower Shakespeare och en förort är Brontë Town …
Men där första bokens Dayzone, staden med en ständig dagsida och en ständig nattsida, ändå erbjöd en sorts möjlig suspension of disbelief – jo, det skulle i princip gå att hänga det där elektriska nätet med lampor över halva staden – så blir Noon bara totalt metafysisk i den nya boken. Han låter sina figurer uppslukas av eller spys ut från sitt magiska mystiska manuskript, så varken vi eller de vet om de befinner sig i en ”verklighet” eller i en bok i boken. Här flyger bokstavsinsekter kring, och Oden eller Oberon hänger upp och ner i världsträdet (”world tree” – ”word tree”), som växer upp genom det övergivna huset på Melville 5: huset som är en förhäxad labyrint där man inte kan hitta utgången om man vågat sig in, där en märklig smitta får bokstäver att krypa omkring under huden på de drabbade, som i sin tur tänder på genom att röka boksidor och tillber en damm med bläck …
Det är kort sagt en jädra röra i boken; Noon lyckas inte som i den förra foga ihop det till en helhet.
Grundidén är ju inte särskilt originell: det har gjorts förr, och det är svårt – en till som misslyckats är Zachary Thomas Dodson med ”Bats of the Republic”. En som däremot skapade något helt brilajnt – mycket för att han hade humor! – var Italo Calvino i ”Om en vinternatt en resande”. (Och det är talande att en av de första adresserna vi möter i Storyville är Calvino Road …).
Det antyds inte att det kommer någon tredje bok om Nyquist. Det är nog lika bra.
Julevangelium: Läs Per Axboms text om medmänsklighet och teknik
24 december 2019 | Ingen har kommenterat än
I stället för det tvåtusen år gamla Lukasevangeliet: läs Per Axboms starka text om digital medmänsklighet och digital exkludering i vår tid.
Digital omtanke: en mänsklig handling (26 nov,2019)
Digital Compassion: A Human Act (3 dec 2019)
Kategori: Ekonomi, media och samhälle, Kunskap, kognition, kommunikation, Webb och IT
Mer McEwan: Nutshell
23 december 2019 | Ingen har kommenterat än
Ännu en pastisch från Ian McEwan (mer på Blind Höna). I Nutshell är berättaren … ett genialt, ofött barn, i sin mammas mage! Fostret har lärt sig tänka och förstå genom att mamma Trudy, som haft svårt att sova på grund av graviditeten, har lyssnat på podcasts och radions prat-kanaler.
Trudy är på väg att lämna sin man, barnets far. Hon har en hemlig affär med hans bror, svågern Claude. Tillsammans planerar de att mörda barnafadern. Här nånstans börjar man ju fatta sammanhanget. Trudy är Gertrude, Claude är Claudius … och de ofödda barnet är Hamlet.
Och Hamlet hör sin mor och Claude diskutera mordplanerna, och förstår vad som är på gång. Men hur ska han kunna hindra mordet på fadern? När hans enda sätt är att sparka mamma lite hårdare?
Nutshell är en smart, underhållande och välregisserad historia. Med jämna mellanrum bryter den ofödde Hamlet ut i vältaliga soliloquies – inre monologer. Ibland påverkade av de glas vin hans mor gärna häller i sig. Som Shakespeare-bearbetning ligger den lite under Margaret Atwoods geniala Hag-Seed, omdiktningen av Stormen. Men utan tvekan läsvärd.
Ian McEwan: The Cockroach
19 december 2019 | Ingen har kommenterat än
”That morning, Jim Sams, clever but by no means profound, woke from uneasy dreams to find himself transformed into a gigantic creature.”
The Cockroach är Ian McEwans skruvade satiriska pastisch på Franz Kafkas berömd novell Förvandlingen; omlokaliserad till dagens Storbritannien.
Det förenade kungadömet står inför en monumental politisk förändring, som klyvt landet i två läger. Premiärministern, en svag och obeslutsam kompromisskandidat, fylls plötsligt av handlingskraft för att driva igenom sin vilja – och han skyr inga som helst medel.
Men vad är det som hänt honom egentligen? Vilka är det som styr i regeringen? McEwans satir är bitsk, smart och aktuell. En snabbläst novella på knappa 100 sidor.
Om Keynes och Versaillesavtalet
8 december 2019 | Ingen har kommenterat än
Utmärkt artikel i New York Times: The Man Who Predicted Nazi Germany (Jonathan Kirshner, 7 dec. 7, 2019)
Apropå inlägget Versailleskonferensen 100 år: Al Stewarts ”A league of notions”
Shitr! vad bra! (Lingvistisk lördag)
7 december 2019 | Ingen har kommenterat än
Beforeigners är något av det smartaste och roligaste jag sett på tv på mycket länge. Två länkar om hur serien försökt skapa trovärdiga versioner av gammelnorska och gammelsamiska från 1000-talet:
Krista Kosonen pratar som en viking i den omtalade samhällssatiren och scifidramat Beforeigners (YLE, 11 sep 2019)
Slik jobbet forskerne med språket i ”Beforeigners”, (Forskning.no, 3 sep 2019)
Roligast är att man hittat på nya svordomar: ”Eftersom vikingarna kommer från 1000-talet, en tid då Norden var på väg att kristnas, kunde de inte använda svordomar med kristna anspelningar som till exempel ’helvete’.”
Själv tycker jag det är oemotståndligt när Alfhidr säger ”Shitr”!
Bussbingo
7 december 2019 | Ingen har kommenterat än
– Mamma, mamma, ropar flickan. Titta, bussbingo!
När kollektivtrafiken brakar ihop och SLs digitala tidtabellsskyltar bara visar imaginära bussar … får man inte roligare än man gör sig.
Versailleskonferensen 100 år: Al Stewarts ”A league of notions” (Måndagsmusik)
25 november 2019 | Ingen har kommenterat än
I’m sitting in the wreck of Europe
With a map of Europe
And the lines and the borders are gone
We’ve got to do this jigsaw puzzle
It’s an awful muddle
But somehow we’ve got to go onI think I’m gonna take a piece of Russia
And a piece of Germany
And give them to Poland again
I’ll put together Yugoslavia and Czechoslovakia
And hope that is how they’ll remainThen I’ll take a bit of Turkey
Then a lot of Turkey
This is all quite a heady affair
There’s Persia and Iraq to pick up
And there’s Churchill’s hiccup
And we can’t leave it up in the air
I år (2019) är det etthundra år sedan Versaillesavtalet – den formella avslutningen på första världskriget, när ett antal mäktiga herrar drog upp nya gränser i Europa och (inte minst) i Mellanöstern.
Al Stewart är ju en historienörd – hans beskrivning av Versailleskonferensen heter ”A league of notions”, en anspelning på League of Nations (Nationernas förbund eller NF), föregångaren till FN.
Finns på den utmärkta men förbisedda skivan ”Between the wars”, en exposé över mellankrigsåren med fantastiska låtar som ”Night train to Munich” och ”When Lindy comes to town”.
Versaillesavtalet tvingade Tyskland att betala ett skadestånd på 132 miljarder riksmark, motsvarande 442 miljarder dollar i 2019 års penningvärde. Många, i synnerhet den visionäre ekonomen John Maynard Keynes, menade att villkoren var för hårda och skulle visas sig vara kontraproduktiva. De födde den tyska revanschismen på 1920- och 1930-talen; nazisterna i Tyskland gjorde krigsskadeståndet till en profilfråga, vilket i sin tur ledde till det andra världskriget.
Al Stewarts skiva slutar med den mörka ”Laughing into 1939”, om en aningslös nyårsafton 1938, och den instrumentala ”The Black Danube” – en anspelning på ”The blue Danube”, det engelska namnet på Straussvalsen ”An der schönen blauen Donau”.
Tysklands sista avbetalning på krigsskulden från första världskriget – 94 miljoner dollar – gjordes för övrigt inte förrän 3 oktober 2010, 90 år efter krigsslutet.andra
Uppdaterad 8 dec 2019: Se inlägget Om Keynes och Versaillesavtalet
Kategori: Musik, Tidens gång
Axbom
23 november 2019 | Ingen har kommenterat än
Per Axbom försöker göra som jag: lämna Facebook och återuppväcka bloggen. Följ honom på axbom.blog. Eller prenumerera på hans nyhetsbrev, Pandamonium.
Kategori: Bloggfenomenet
Mellotron! (Måndagsmusik)
11 november 2019 | Ingen har kommenterat än
Fantastisk liten film om mellotronen, från 1965:
« nyare — äldre »